djurprojekt

Med sina silkesmjuka pälsar och långa svansar och med sina prydnader i form av tofsar, manar, kragar, mustascher och hårtofsar är de mest mångskiftande och de färgstarkaste av primaterna i Central- och Sydamerika. Det finns tre olika slags kloapor, den första heter Dvärgsilkesapa och blir 17,5 cm. Den andra är Vitörad marmosett och blir 20 cm. Sist men inte minst har vi Bommulshuvudtamiren som också blir 20 cm. Alla tre är kloapor och därför äter de alla sav och kåda från trä, växter, frukter och insekter. De bor i Sydamerika.

Faktan och de båda bilderna är tagna från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/kloapor/ 

Sandkatten är en utrotningshotad art som lever i sand- och stenöknar i Afrika och Sydvästra Asien. De har stora öron och tjock päls, även under tassarna, för att klara av både kraftig kyla och hetta.

De är mest aktiva på natten då det är kallare i öknenområdena, på dagarna ligger de mest gömda i skuggan i hålor, under buskar eller i klippskrevor.

Man vet inte så mycket om vad sandkatter äter i det vilda, men de verkar jaga och äta små gnagare exempelvis gerbiler, men också fåglar, reptiler, insekter och spindlar. De dricker inte mycket utan får i sig det vatten de behöver genom sin föda.

Fakta och bilden är hämtad från Parjen Zoos hemsida http://parkenzoo.se/Djuren/afrika/sandkatt/, den undre bilden hittar ni på sidan http://www.mynewsdesk.com/se/view/image/sandens-drottning-har-anlaent-9650

Geparden känner de flesta igen. De är framför allt kända för att kunna springa väldigt fort. Den kan komma upp i hastigheter på över 100 km/h på korta sträckor. De kan inte dra in klorna som andra kattdjur och dess kroppsbyggnar påminner lite mer om en hunds än en katts. De runda pupillerna och de svarta "tårränderna" under ögonen gör att de inte bländas av solen och detta tyder på att de jagar på dagen.

Honorna lever ensamma utom då de diar sina ungar. Hanarna kan leva i par eller små grupper och ha stora revir som överlappar honornas revir. Honan föder sina ungar och lämnar dem endast när hon måste jaga. Då är ungarna mycket sårbara och upp till 90% av alla gepardungar dödas av fiender, till exempel lejon, när mamman är borta. Honan diar ungarna i 3-6 månader och därefter lever ungarna med mamman tills de blir 13-20 månader gamla. Vid två års ålder är ungarna könsmogna.

Man räknar med att det finns mellan 2000-15.000 geparder kvar i naturen och de räknas som en sårbar art.

Natten till lördagen den 12 mars 2010 kom en gepardhona till Parken Zoo i Eskilstuna och nu hoppas de på att hon ska fatta tycke för någon av gepardhannarna där. Kanske föds det gepardungar där i framtiden.

Mera fakta och fler bilder finns på Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/Djuren/Afrika/gepard/ och det är därifrån den undre bilden är tagen. Den övre bilden, på Cozembe och Toto är tagen av Tove.

Den utrotningshotade afrikanska vildhunden är, som det hörs på namnet, ett av våra hunddjur. En sak som skiljer dem från de hundar vi är vana vid att se är att de inte skäller utan använder sig utav ett läte som låter mer som fågelkvitter för att kommunicera med varandra. De stora örona fungerar också bra när de kommunicerar. De lever i de östra och södra delarna av Afrika i flockar om undefär 20 individer ,men det händer att de lever i större flockar med upp till 60 individer! Ett minimum för att klara av jakt samt uppfostring av ungar är sex hunddjur. I varje flock finns det ett hundpar som avlar ungar och det föds 2-16 ungar i vaje kull. De jagar mest medelstora antiloper och måste äta 4 kilo kött varje dag för att överleva. För att mata ungarna äter de vuxna lite extra innan de springer hem till ungarna och kräks upp den halvsmälta maten som de får äta. Detta är utmärkt för de små vildhundarna för att de ska kunna växa sig stora och starka.

För att man ska veta sin plats, finns en rangordning i flocken. Det finns en rangordning för honorna och en för hanarna. Aggressiviteten mellan flockmedlemmarna är liten och de försvarar inga revir mot andra vildhundsflockar

En afrikans vildhund är 60-75 cm hög och väger 20-40 kg och lever i 10-12 år.

Fler bilder och mer fakta finns på Parken Zoos hemsida: http://parkenzoo.se/djuren/afrika/afrikansk-vildhund/

Dvärgflodhästen, med det latinska namnet Hexaprotondon liberiensis, är släkt med den stora flodhästen, men de väger bara runt 180-275 kg. De har långa huggtänder som de kan använda för att skrämma andra djur eller för att slåss om honor vid parningstid. Trots de långa huggtänderna är dvärgflodhästen växtatare och frukter, löv, rötter och gräs är en del av deras kost.

De lever i och runt vatten, men går gjärna upp på land. Dvärgflodhästen lever ensamma men vid parningstiden söker hanen upp honan och gör sällskap med henne en tid före parningen, som sker antingen i vattnet eller på land. Kalvarna som föds ett drygt halvår efter parningen diar i sex till åtta månader och stannar hos honan till ungefär fyra till fem års ålder, då de är könsmogna.

Det kan ibland se ut som att dvärgflodhästar svettas blod, men detta är ett rödaktigt sekret som är ett skydd mot solen och insekter och myggor.

Dvärgflodhästarna är starkt utrotningshotade och behöver vårt skydd.

Övre och undre bilden är från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/afrika/dvargflodhast/ och där kan ni även hitta mer fakta.

Kejsartamarinen fick sitt namn för att den liknade den tyske kejsaren Wilhelm II. Namnet var först ett skämt, men blev senare det officiella vetenskapliga namnet. En kejsartamarin kan bli upp till 26 cm och väger väldigt lite, upp till 400 gram. De bor i Sydamerika. Kejsartamirerna älskar att äta frukt, insekter, sav och kåda. Kajsartamarinen lever i familjegrupper på två till åtta individer. Gruppen består oftast av några honor och flera vuxna hanar. Den äldsa honan leder gruppen. Hon parar sig med flera könsmogna hanar i flocken. Därefter får hon vanligtvis tvillingar. Alla hanar, vare dig det är fadern eller inte, hjälper till med ungarna efter födseln. De hjälper ungarna att hitta mat och bär dem till mamman när det är dags att dia. Ungarna diar i tre månader.

Bilderna är tagna ifrån http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/Kejsartamarin/ och där hittar du även mer fakta.


 

 

Djurets namn: Grå Jako (Psittacus erithacus) är en afrikansk papegoja. Det finns två underarter (Psittacus erithacus erithacus) och (Psittacus erithacus timneh).
Djurets utseende: Storleken varierar från ca 32-38 cm, och väger mellan 275 g till över 650 g. Den har 4 tår likt alla papegojor(2 fram och 2 bak). Färgen på fjäderdräkten variera mellan röd eller blåaktiga i olika delar i Afrika.
Utbreddning: Platsen där djuret alltid bor i är längs ekvatorn i Centralafrika.
Ålder: Djuret lever normallt ca 30-40 år i fångenskap, men den kan leva upp till 60-70 år och ännu äldre. 
Föda: Den äter olika sorters föda .Förutom att den ätter olika sorters fröer, äter en också nötter, fruktkärnor, fruktkött, gräs, blommor och bär. Dessutom äter den också rötter, färska skott, bark, olika delar av olika örter, buskar och träd. Palmfruktens kött är Grå Jakos favorit.
Boende: Den lever i flockar (två och två) och består av fler hundra individer. Starka relationer i flocket som den har till andra fockar i närheten. Den blanda sig ej till andra arter som amazonpapegojor.
Förökningen: Honan lägger 2-4 st ägg. Honan ruvar äggen, medan hanen hämtar maten till henne. Föräldrarna ansvarar för sina ungar när äggen kläcks. Ungarna stannar 3 månader i boet.

Mer fakta och bilder finns på http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5_jako 

En gul anakonda kan få upp till 30 ungar. De lever i Sydamerika. Gula anakondor kan blir mella 3-3,5 meter långa och väger mellan 10-50 kg. De äter större och mindre däggdjur och kajmaner. Den gula anakondan rör sig lättare under vatten än på land. Den är inte giftig utan drar ner sitt byte under vatten så bytet drunknar. Själv kan anakondan stanna under vatten i tio minuter.

Bilden är tagen från http://sv.wikipedia.org/wiki/Anakondor 
Mer fakta finns på http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/gul-anakonda/ 

Sumatratiger lever idag på Sumatra och har de smalaste ränderna av alla tigrar. Tigern är duktig på att simma och äter hjortar, vilda grisar, apor, krokodiler, fisk och mycket mer. Sumatratigern finns idag bara på ön Sumatra. Hanen väger endast omkring 100-140 kg och honan 75-110 kg. Tigern är djurgul i färgen och har de smalaste ränderna av alla tigrar. Hanen har ofta en man. Det finns inte två tigrar som har lika ränder; alla är unika, precis som människans fingeravtryck. Tack vare att tigern är så liten, har en lätt att röra sig i tät vegetation.

För mer fakta gå in på http://parkenzoo.se/djuren/asien/sumatratiger/ 
Den undre bilden är tagen av Tove

 

En liten panda är söt och lurvig. Men inte helt ofarlig som den verkar. De kan bli 60 cm långa och väga upp till 6,2 kg. Pandorna tillhör halvbjörnarna och är nära släkt med tvättbjörnar och näsbjörnar och är alltså ett rovdjur. Även om de inte har de för rovdjuren typiska rovtänderna som är formade för att klippa sönder köttbitar, är de ändå släkt med rovdjuren. I motsats till de flesta rovdjur, är både den lilla pandan och jättepandan huvudsakligen växtätare. Den röda pandan äter mest bambu som är mycket näringsfatttig. För att kompensera detta, spenderar pandan mycket tid i stillhet. Pandorna bor i Asien och gillar att äta bambu, små däggdjur, fåglar, ägg, blommor och bär.

För mer fakta och fler bilder gå in på http://parkenzoo.se/djuren/asien/liten-panda/ eller http://www.korkeasaari.fi/service.cntum?pageId=130634 

Först var de åtta, nu finns bara fyra tigerraser kvar. Precis som de andra tigrarna lever den bengaliska tigern i Asien och har under de senaste 100 åren varit mycket svårt utsatt av tigerjakt. Människan utgör det största hotet mot tigrarna idag med bland annat skogskövling som gjort att det inte finns mer än 2 500-3 000 tigrar kvar i världen. De bengaliska tigrarna bor i Asien. De kan väga upp till 290 kg och bli 90 cm höga. En bengalisk tiger äter större och mindre däggdjur och fåglar. De får sin mat genom att jaga.

Mer info och bilder finns på http://parkenzoo.se/djuren/asien/bengalisk-tiger/

Det asiatiska lejonet är ett av världens mest utrotningshotade däggdjur men utrotades i Europa redan under romartiden. Till skillnad från de afrikanska lejonen har de asiatiska mindre man men större svanstofs. Asiatiska lejon är stora. Hanen kan bli 220 cm lång och väga 225 kg. Honan är mindre än hanen, hon är 170 cm och kan väga upp till 150 kg. Asiatiska lejon är kött ätare, de jagar sitt kött i Asien där de bor. Fyra synliga kännetecken skiljer de asiatiska och afrikanska lejonen åt: manen är mindre hos de asiatiska lejonhanarna, medan svanstofsen är större och hårtofsen vid armbågen mer utvecklad hos de asiatiska lejonen än hos de afrikanska. Under magen hos de asiatiska lejonen hänger alltid hos vuxna djur en 10 centimeter stor skinnflik längs hela buken.

Mer info och bilder finns på http://parkenzoo.se/djuren/asien/asiatiskt-lejon/

En surikat är ett ganska litet djur, vissa surikater har lite lurvig päls. Den lever i stora kolonier, har underjordiska hålor och är barnvakt åt andras ungar när föräldrarna är ute på dagarna och jagar mat. Födan består till 90 procent av insekter. Surikaterna har också ett vaktsystem där en håller utkik vid fara och varnar de andra flockmedlemmarna. Surikaterna blir 25 cm långa. Det är inte så långa men därför väger de inte så mycket heller. De äter insekter, mindre fåglar, ödlor och skorpioner. Det är i Afrika som surikaterna bosätter sig. Djuren har ett väl utvecklat vaktsystem mot rovdjursangrepp. En eller flera gruppmedlemmar står på vakt på en hög utkikspunkt. Vid fara varnar vakten med höga rop så gruppens medlemmar kan söka skydd.

Mer info och bilder finns på http://parkenzoo.se/djuren/afrika/surikat/.

Storleken: upp till 20 cm
Vikt: 270 g
Födda: löv, frukt , frön, insekter, ekollon och kottar
Antal ungar: ( 1-5 ungar ) efter parningen
Utbreddningen: Malaysia, Kina och Taiwan

Pallasekorre är en asiatisk ekorre, men den lever i tropiska regnskogar. Den äter framför allt nötter, frukter, fröer, men tycker också om insekter och fågelägg. I Parken zoo i Eskilstuna bor det 2 st hanar och 2 st. honor. Med hjälp av ögonen som är placerade på var sin sida om Pallasekorrens huvud kan den uppvakta sin omgivning både framåt, uppåt och åt sidorna utan att behöva röra på huvud. Den är ett bytesdjur för tex rovfåglar. Träden och växter skulle ha fått problem om Pallasekorre inte fanns, eftersom den har en viktig roll för fröspridning.

 

 

Vid parningstider börja honan låta med ett speciellt parningsljud, då samlas flera hanar omkring henne. Hannarna slåss om honan och den som vinner får para sig med henne. Hanan lämnar honan efter ett tag när den inte orkar vakta henne länge, då passar en ny hane på att para sig med henne.

 

Fler bilder och mer fakta hittar du på http://parkenzoo.se/djuren/asien/Pallasekorre/

(Manvargarna i Parken Zoo heter Hermana och Zonda.)

Manvargen tillhör hunddjuren, men står varken varg eller räv nära. De bildar ett helt eget släkte, ”Crysocyon”. De har fått sitt namn av att den har ett parti långt, svart hår över ryggen. Denna "man" kan resas ungefär som raggen på en hund. Trots sina långa ben och sin storlek på 70-90 cm och 20-35 kg kan Manvargen inte springa särskilt snabbt, utan den använder sig istället av sina stora öron för att lokalisera sitt byte, smyger sig nära och överraskar bytet men en snabb attack från nära håll. Benen hjälper dem i alla fall att se längre ut över den högavegetationen på grässlätterna i södra och centrala Amerika där de lever.

Manvargar är allätare och äter mindre däggdjur, såsom kaniner, bältor och smågnagare, fiskar och grodor, gul frukt (vargfrukt eller loberia).

Till skillnad från andra hunddjur jagar inte Manvargar i flock, de delar heller inte revir med fler än en partner. De lever alltså ensamma, eller i flockar med 2 individer, en hane och en hona, eller en hona med 2-5 valpar. Honan är dräktig i drygt tre månader och ungarna är blinda så länge som 9 dagar efter födseln. Mamman jagar bort ungarna efter ca ett år och då har de diat sin mamma i 4-5 månader och sedan lärt sig jaga. Pappan tar ingen del i ungarnas uppväxt. Manvargar lever i 13-14 år och är könsmogna vid 2-3 års ålder.                                                           

Övre bilden - Fotograf: Tove Milby

Undre bilden - http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/Manvarg/

 

Storlek: 457-635 cm
Vikt: 5,6- 5,8 kg
Föda: Frukt, löv, knoppar, insekter oh småjur.
Dräktighet: 7 mån
Antal ungar: 1 st Livslängd.- 28 år i (naturen).
Biotop: Tropisk skog
Utbredning: Yunnanprovinsen i Kina ¸Norra Laos nordvästra Vietnamn.

Alla gibbon lever i Sydostasien skogar och de flesta är starkt utrotningshotade. De lever i stort sätt hela sitt liv i trädens kronor och är fantastiska klättrare. De tillhör människoapor och har ingen svans. De etablerar sig till skillnad från de flesta andra apor. De håller ofta armarna över huvudet när de gör balansgång. De har långa armar, fingrar och tår som hjälper till när de klättrar i träden.

De är mycket utrotningshotade, och att de är skygga gör det svårt att studera dem och att forska i hur vi kan rädda arten.

Så här står det om den vitkindade gibbonapans familjeliv på Parken Zoos hemsida:
"Hos den vitkindade gibbonen är hane och hona olika färgade. Hanen är svart med vita tecken i ansiktet och honan är beige. Alla ungar föds dock med samma färg som mamman. Det är ett utmärkt kamoflage för ungarna och de smälter samman med mammans päls. När de är ett år gamla blir alla ungar svarta och därefter byter honorna färg igen till beige när de blir könsmogna vid 4-5 års ålder.  Den vitkindade gibbonen är den enda gibbonart som inte är monogam, den lever alltså inte med samma partner hela livet som andra gibboner gör. Familjen är istället koncentrerad kring en hane och hans partners. Ungarna lämnar flocken när de blir könsmogna. Flocken försvarar sitt revir genom att sjunga sin artspecifika sång samt genom olika hotbeteenden. På natten sover flocken tillsammans i ett sovträd som är säkert mot inkräktare."

 

 

 

Fler bilder och mer fakta finns på http://parkenzoo.se/djuren/asien/Vitkindad-gibbon/

Storlek: 45-64 cm.
Vikt: 4-7 kg.
Föda: frukter, knoppar, skott och smådjur.
Dräktighet: (7-8) mån.
Antal ungar: 1, sällan 2 st., Livslängd: 25 år.
Biotop: Fuktiga och torra tropiska skogar.

 

Gibbon eller Rödhalsgibbon som den också kallas är en fingerfärdig klättrare med ordentliga armmuskler som hjälper till när de tar sig uppe i träden. De går nästan aldrig på marken men när de gör det går de på bakbenen med upplyfta armar. Ute i världen lever de huvudsakligen i nationalparker i Thailand och Java. Den senaste skogsskövlingen hotade vithandade Gibbonen. 80 % av beståendet beräknas ha försvunnit på 30 år.

Det finns 9-11 gibbonarter och Rödhalsgibbonen är en av dem. Den lever på fastlandet och i öarna i Sydostasien. Den är nära släkt med människoaporna Schimpansen, Gorillor och orangutangen.

När grupper av apor var isolerade, utvecklade de vissa egenskaper som skiljde dem fån varandra så att de blev egna arter.

De är de skickligaste människoliknande aporna när det gäller att förflytta sig uppe i träden. Armarna är extremt långa. Händerna är smala med långa starka fingra och benen är korta.

 

För fler bilder och mer fakta gå in på http://parkenzoo.se/djuren/asien/gibbon/
Övre (Tarzan) och undre (Jane + bebis) bilden är tagna i Parken Zoo Eskilstuna, fotograf Tove Milby

Storlek: 55-110 cm lång,
Vikt: 11.23 kg,
Föda: Apor, däggdjur, fåglar och fisk.
Dräktighet: 85-93 dygn.
Antal ungar: 1-5 st.
livslängd upp till 17 år.
Biotop: Tropisk skog, mangroveskogar, träsk.

Det är en mellanstor katt som inte liknar något annat kattdjur, utan verkar vara en blandning mellan stora kattdjur (dit lejon, tiger, leopard, jaguar och gepard räknas) och små kattdjur (dit alla andra såsom lodjur, pallaskatt, sandkatt, puma, europeisk vildkatt med flera räknas). Den kan spinna som små katter, men man ser på skelettet att den är närmare släkt med de stora kattdjuren. Den kan även ryta precis som de flesta stora katter kan. Den gapar störst och har längsta huggtänder av alla kattdjur i förhållande till kroppen.

Trädleoparden är en fantastisk klättrare, med en lång svans, som den använder för att hålla balansen när den springer på trädgrenarna. Djuret är också en utmärkt simmare.

Den jagar trädlevande djur bl.a. gibbonapor, ekorrar och fåglar. Den jagar också djuren på marken såsom hjortar, piggsvin, och grisar och även fisk. Den anfaller då bytet från träden.

Honan och Hannen träffas när det är parningstid. De kan leva ihop i djurparken hela livet. Hannen är dubbelt så stor som Honan. Honan föder 1-5 blinda hjälplösa ungar varje år.

Djuret livsmiljö försvinner tack vare skogsavverkningar, anläggandet av palmoljeplantor samt jakt. Delar av trädleoparder används också i traditionell asiatisk medicin och detta är hot mot trädleopardens existens.

Man vet mycket lite om hur trädleoparder lever i naturen. Den är dock aktiv både under dagtid och nattid.

För bilder och mer fakta gå in på http://parkenzoo.se/djuren/asien/Tradleopard/

 

Puman lever i större delen av Nord- och Sydamerika, från Kanada i norr till Patagonien i söder. Den kan anpassa sig mycket bra till olika klimat och klarar därför både hårda vintrar och tropisk värme. Pumor kommunicerar inte med vrål som de flesta andra kattdjur utan deras läte låter med som skrik.

De är ganska stora kattdjur och kan bli 150-190cm långa + svansen på 67-78cm, och de kan väga mellan 40-100kg.

Hannar och honor träffas bara runt parningstiden, och hanen lämnar honan redan några veckor innan hon föder ungarna. Pumor är dräktiga i 90-96 dygn och föder sedan 2-6st (vanligen 3-4st) ungar som lever i upp till 18 år.

De jagar och äter många olika slags fåglar och däggdjur, men vanligast är det att de äter hjortar. De undviker däremot kräldjur och äter inte as.

 

Den övre bilden och mer fakta hittar du på http://sv.wikipedia.org/wiki/Puma
Undre bilden: Fotograf: Tove Milby

 

Näsbjörnar är inte stora och lurviga som andra björnar utan tillhör halvbjörnarna, de blir ungefär 40-65cm långa + svansens längd på 30-70cm och har en mankhöjd på ca 30cm och väger 3-6kg. De kallas även för röd näsbjörn, ringsvansad näsbjörn eller coati och lever i Sydamerika.

Till skillnad från andra halvbjörnar är Näsbjörnen rörlig även på dagen. De lever i väldigt varierande områden, men vanligast är det att de lever i täta skogar. Man kan hitta dem i större delen av Sydamerika, ända ner till norra Argentina.

De tar hjälp av sin långa nos för att leta föda som till exempel ryggradslösa djur, små ödlor, grodor, maskar, insekter små gnagare och en hel del frukt.

Honorna lever i flockar och hanarna får komma till dem när de är dräktiga, men honorna kräver mycket uppassning innan de låter hanen para sig med dem. Efter det schasar de iväg hannen och ”honflocken” uppfostrar sedan ungarna. Näsbjörnar får normalt 2-6 stycken ungar och de lever i 7-8 år, men i fångenskap kan de ibland bli upp till 17 år gamla.

 

Övre bilden- http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/nasbjorn/
Undre Bilden- Fotograf: Tove Milby