djurprojekt

Världsnaturfonden WWF är en utav många fonder för djur i nöd. Gå in på hemsidan och skänk ditt stöd du också.

På hemsidan kan du titta på bilder, få svar på dina frågor, läsa om klimatet, och mycket mer.

 

Att skänka pengar är inte det enda sättet att hjälpa djur, släck fler lampor när du inte behöver dem och gör andra enkla saker för att spara energi. Detta hjälper också. Var med och hjälp till du med.

 

Gå in på http://www.wwf.se/

 

 

 

Så här står det om den välbekanta apan på Parken Zoos hemsida:

"Svarthövdad dödskalleapa
Saimiri boliviensis

Storlek: Längd 23-37cm, Svanslängd upp till 45 cm
Vikt: 750 g
Föda: Frukt, insekter, knoppar, nötter och mindre däggdjur
Dräktig: 145-155 dygn
Antal ungar: 1 st
Livslängd: Upp till 20 år
Biotop: Från tropisk regnskog till tempererad blandskog

Svarthövdad dödskalleapa…eller bara ”Herr Nilsson”, för visst är det Pippi Långstrumps apa! Som första djurpark i världen har Parken Zoo startat ett forskningsprogram där vi tar reda på apornas beteende i fångenskap och vad de behöver träna för att klara en återplanering till naturen.

Ingår i EEP

Dödskalleapan eller ekorrapan som den också kallas, är ett släkte med fem arter som lever i Sydamerika. De kan bli 23-37 cm långa, och dessutom har de en svans som kan bli  upp till 45 cm lång. Många känner direkt igen apan, eftersom Pippi Långstrump hade en tam dödskalleapa: Herr Nilsson. De är också kända för att vara mycket nyfikna och livliga. De har också den största hjärnan i förhållande till sin kropp. Till och med större än människans!

Läs en komplett djurbeskrivning

Så här står det om Jättemyrsloken på Parken Zoos hemsida:

"Myrmecophaga tridactyla
Längd : upp till 2 m
Vikt: upp till 55 kg
Föda: Myror, termiter och insekter
Dräktighet: ca. 190 dygn
Antal ungar: 1 st
Livslängd: upp till 26 år
Biotop: Grässlätter, savann,  buskskog och regnskog
Utbredning: Från södra Mexiko till Uruguay och till nordvästra Argentina

Jättemyrsloken är ett ovanligt och udda djur som inte liknar någonting annat. Denna fascinerande varelse lever naturligt i Latin- och Sydamerika. Det är många saker som är speciella med myrsloken. Till exempel har den djurvärldens längsta tunga! Den kan bli 60 cm lång.

Ingår i EEP
Utrotningshot: Missgynnad(NT)

Allmänt

Jättemyrsloken är den största medlemmen i sin familj och förutom jättemyrslok finns tamanduor och dvärgmyrslokar representerade. Myrslokarna tillhör de tandfattiga djuren och har inga tänder. De ser så speciella ut att man omedelbart känner igen den. Kroppen består av tre tydliga delar, det långa huvudet med den långa nosen, kroppen samt den yviga svansen. Myrslokar äter bara myror och termiter i naturen. De rör sig långsamt fram från myrstack till myrstack. När de kommer fram till en stack, river de sönder en liten del av stacken och slickar i sig myror. De kan sticka ut tungan upp till 150 gånger per minut för att hinna få i sin de snabba små insekterna. Sedan krossar myrsloken insekterna mot gommen. En vuxen myrslok kan behöva äta upp till 30.000 myror per dag! Eftersom myror inte innehåller så mycket näring, måste myrsloken göra saker för att spara på energin. Dels rör den sig mycket långsamt och dels har den låg kroppstemperatur, bara 32 grader. En människa har ju en kroppstemperatur på 37 grader. Svansen som är yvig och tät, använder myrsloken som filt. När den ska sova, kurar den ihop sig under en buske och lägger svansen ovanpå sig som ett täcke. Trots att myrsloken är en fredlig insektsätare utan tänder, ska man inte bråka med den. I och med att den är långsam, kan den inte springa ifrån fiender såsom jaguar, puma och människa. Men den har tre välutvecklade, långa, vassa klor på framtassarna. Dessa klor är ett utmärkt försvar och myrslokar kan döda både jaguarer och människor genom att riva sönder dem. Jättemyrsloken går på knogarna när den förflyttar sig för att spara och skydda sina klor. Förutom att försvara sig med klorna, kan de användas till att riva upp myrstackar, murkna stockar med mera, så djuret kommer åt goda insekter.

Familjeliv

Myrslokar är ensamlevande och träffas endast när de ska para sig. Efter omkring ett halvår, föder mamman en unge. Då har den full päls med utvecklade färgmarkeringar. Ungen klättrar omedelbart upp på mammans rygg och det är där den tillbringar sina första månader.  Den diar i omkring ett halvår. Ungen kan fortsätta rida på mammans rygg ända upp till ett års ålder. Ju äldre den blir, desto fler egna turer tar den. Men blir den trött eller rädd, skyndar den sig tillbaka till mamman och klättrar upp på ryggen och säkerheten. Ungens päls har samma färg som mammans och därför är den mycket bra kamoflerad när den ligger på hennes rygg. När ungen är 2,5 - 4 år gammal, lämnar den mamman för att söka ett eget revir.

 

Hot mot myrsloken

Jättemyrsloken hotas framför allt av att man omvandlar allt mer natur till jordbruksmark. Den dödas av bränder som härjar över savannen, både naturliga bränder och sådana som startats av människan.

Parken Zoo och Myrsloken

Jättemyrsloken är med i det bevarandeprojekt som bedrivs inom Europeiska DJurparksföreningen. Parken Zoo deltar i det bevarandeprojektet samt bedriver forskning på hur aveln kan bli mer framgångsrik i djurparker på jättemyrslok."

Både bilden och faktan är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/Jattemyrslok/

Så här står det om norhornsleguanen på Parken Zoos hemsida:
"Noshornsleguanen är en stor ödla i familjen leguaner. Den har fått sitt namn för den har knölar och utväxter på nosen som påminner om ett noshörningshorn.

Dessa leguaner lever numer endast på ett område i Karibiska ö-världen, Hispaniola. De lever i torra regioner såsom torra skogar, halvöknar samt klippiga och steniga områden och är mer marklevande än många andra leguaner. De älskar värme och behöver många solplatser för att trivas. Noshornsleguaner är i stort sett vegetarianer. De äter blommor, löv, kaktusar, frön och andra växtdelar. Någon gång kan de äta insekter, små däggdjur, men också kadaver. Unga leguaner äter mer kött än de vuxna djuren.

Hanarna är mycket territoriella och försvarar sitt revir våldsamt. Noshornleguanerna är polygyna, vilket innebär att hanen parar sig med flera honor. Den hane som är mest dominant i reviret får para sig med flest honor. Parningsperioden drar igång när regnperioden börjar. 40 dagar efter parningen lägger honan mellan 2-20 ägg i en håla som hon grävt. Hålan kan ligga en och en halv meter ned under jorden. Därefter vaktar hon sina ägg aggressivt. När ungarna väl kläckts, bryr sig mamman inte om dem mer, utan de klarar sig själva direkt.

Hot mot Noshornsleguanen

Läs en komplett djurbeskrivning

Så här står det om låglandstapirer på Parken Zoos hemsida:

"Låglandstapir
Tapirus terrestris

Storlek: Längd ca 180 cm, Mankhöjd 80 cm, Svans 5 cm
Vikt: 225 kg
Föda: Gräs, vattenväxter, blad, knoppar, kvistar och frukter.
Dräktig: 13 mån
Antal ungar: 1 st
Livslängd: 30 år
Biotop: Den täta undervegetationen i regnskogen.

Tapirens kropp är anpassad för att kunna trängda igenom den täta regnskogen. Här i Parken Zoo har vi ett ungt par tapirer. Vår hona kommer ursprungligen från Kolmården djurpark och hon har under våren fått sällskap av en ung hane från Polen.

Ingår i EEP

Låglandstapiren är en av fyra tapirarter. I Sydamerika finns även bergstapiren och den centralamerikanska tapiren och i Sydostasien schabraktapiren. Av dessa fyra är de tre senaste kraftigt hotade av utrotning, medan låglandstapiren ensam ännu har en rimlig chans att överleva framtiden.

Tapirer ser litet underliga ut med en lång snabelliknande nos, tjock kropp och nästan ingen svans. De flesta människor som ser Parken Zoos tapirer tror att de antingen är myrslokar eller vildsvin. De har förändrats mycket litet under alla årmiljonerna, antagligen för att de levt i en stabil och gynnsam miljö, den tropiska regnskogen. Åtminstone så länge människan inte påverkar dess ekologi. Få rovdjur jagar och dödar vuxna tapirer och mängden ätbara växtarter är stor i deras hemmiljö. De har därför inte haft anledning att förändras tidigare. Kroppsformen är gjord för att tapirerna lätt skall kunna tränga sig igenom den täta regnskogen och de är skickliga på att simmande ta sig fram i de otaliga vattendragen som finns i den brasilianska regnskogen. Tapirer är med andra ord väl anpassade till sin miljö. Idag med skogsskövling och jakt på alla de fyra tapirarterna hjälper dessa anpassningar inte. Och hur anpassar man sig för övrigt till födobrist och gevärskulor?

Jakten på tapirerna har flera orsaker. Det välsmakande köttet och den sega huden som vid garvning blir mycket smidig, är två orsaker. Ytterligare en anledning till att tapirer skjuts, är att de går in i böndernas majsodlingar och äter och trampar ned grödan. Framtiden för tapirerna ser därför inte ljus ut. Trots ansträngningar att bevara även bergstapiren, den centralamerikanska tapiren och schabraktapiren, är hoppet inte stort för någon av dem. De två förstnämda finns idag i så små populationer att hjälpen antagligen har kommit för sent. Schabraktapiren ingår visserligen i bevarandeprojekt i djurparker runt om i världen, men den reproducerar sig inte tillräckligt och inaveln är stor, varför framtiden också är mycket osäker. Ännu finns en någorlunda stor population av låglandstapir. Men den minskar och kan liksom de andra snart komma under en kritisk nivå om inte tillräckligt kraftiga åtgärder sätts in för att skydda den."

Faktan och den övre bilden är från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/laglandstapir/, den undre bilden är tagen av Tove Milby

 

Om du tar dig till Parken Zoo i Eskilstuna kan du få se en sån här. Många tycker nog att den ser ut ungefär som en konstig bäver... men det är det inte alls. Detta är en Kapybara och så här står det om dem på Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/kapybara/ :

"Världens största gnagare kommer från Sydamerika och heter Kapybara. Kapybaran, som är en släktning till marsvinet är också en duktig simmare och är utrustad med simhud mellan tårna."

På hemsidan finns även en video där Helena berättar mer om djuret. Kika gärna in där om ni är intresserade av att veta mer.

Bilden är tagen av Tove Milby

 

Så här står det om Kycklinggrodan på Parken Zoos hemsida:
"Kycklinggroda
Leptodactylus fallax

Storlek: 16 cm
Vikt: Upp till 1 kg
Föda: Mindre däggdjur, insekter, små reptiler och amfibier
Dräktig: Äggen utvecklas under 8 veckor
Antal ungar: 26-66 yngel
Livslängd: 12 år
Biotop: Tropisk regnskog

Kycklinggrodan – hotad men inte hopplös. Den är en av världens största grodor och kan väga upp till ett kilo. På engelska heter den Mountain Chicken Frog och har egentligen inget svenskt namn. Om man översätter det engelska namnet blir det "Bergskycklinggroda". Namnet låter konstigt, men kommer sig av att man fångat grodan för att äta den och köttet smakar just som kyckling. Kycklinggrodan är en av de mest hotade grodorna i Karibien. Ursprungligen levde den på fem öar i Karibiska övärlden, men tack vare bland annat förstörd livsmiljö och att man jagat den så hårt, finns idag bara små populationer kvar på två öar, Dominika och Montserrat. På Dominika finns idag den fruktade svampsjukdomen chytridomycosis, som är en av anledningarna till att groddjur världen över helt håller på att försvinna. På ön Montserrat har man ännu inte hittat sjukdomen och ön är fortfarande friskförklarad.

 

 

Så här står det om Komodovaraner på Parken Zoos hemsida:
"Komodovaran
Varanus komodoensis

Storlek: Hanar: 3 m, Honor: 2,5 m
Vikt: Hanar: 90-100 kg, Honor: 50 kg
Föda: Mindre däggdjur och fåglar, timorhjort, vildsvin, tambuffel och hästar.
Dräktig: Äggen läggs cirka två månader efter parningen och kläcks 8-9 månader efter äggläggningen.
Antal ungar: 20
Livslängd: 50 år
Biotop: Torra monsunskogar och tropiska savanner och stäpper.

Den ser ut som en drake men är i själva verket världens största ödla: rekordvikten för en komodovaran har uppmätts till 160 kilo. Den 50 centimeter långa tungan är ett känsligt luktorgan som kan känna lukten av ruttnande as på flera kilometers håll. Komodovaranen lever idag i den indonesiska övärlden. Sedan 1980 är området kring Komodoöarna nationalpark och idag finns bara cirka 3 000 individer kvar.

Ingår i EEP

Komodovaranen blir tre meter långa och väger 90-100 kilo, medan honorna kan bli 2,40 meter med en vikt på halva hanarnas. Rekordvikter på 160 kilo har dock noterats vid ett par tillfällen. De stora ödlorna tillhör släktet varaner, med representanter i Afrika, Asien och Australien, men saknas i Europa och Amerika. Varaner är köttätare som både jagar själva och äter as som de finner.

Komodovaraner är kraftigt byggda. Huvudet är rektangulärt med långa käkar. Den 50 centimeter långa kluvna tungan är i rörelse så länge varanen är det. Tungan är, precis som hos andra reptiler, ett luktorgan och mycket känslig. Ligger vinden rätt kan en komodovaran känna lukten av ett ruttnande as på flera kilometers håll."

Även bilderna är tagna från hemsidan http://parkenzoo.se/djuren/asien/komodovaran/

 

 

 

 

Så här står det om kubakrokodilen på Parken Zoos hemsida:
"Kubakrokodilen är en skicklig höjdhoppare i vatten. Den blir vanliga cirka 3,5 meter lång, lever mest på fisk och sköldpaddor i träskmarker och sötvattensområden. Krokodilen räknas till en av de mest agressiva krokodilarterna och även en av världens mest utrotningshotade på grund av miljöförstöring och illegal jakt.

Numera finns kubakrokodilen bara på ett par platser i världen, nämligen Zapataträsket i Matanzas provins på Kuba, samt ytterligare en liten population utanför Kubas fastland, i Lanierträsket på ön Isla de la Juventad. Kubakrokodiler föredrar att leva i träskmarker och sötvattenområden. Den räknas som en av de allra mest aggressiva krokodilarterna och den är också känd för att kunna hoppa mycket högt rakt upp ur vattnet.

Man känner igen kubakrokodilen på att den har ett kort, brett huvud, en märkbar benkam bakom ögat och stora fjäll på benen. Den har också gula och svarta fläckar på kroppen.  Den lever mest på fisk och sötvattenssköldpaddor som finns i hela området där krokodilen naturligt lever.  De platta, ganska breda tänderna bak i krokodilens mun är anpassade till att kunna knäcka skalet på sköldpaddorna, så krokodilerna kommer åt det goda köttet. De förstorade, kraftfulla tänderna som sitter nära fronten på munnen förvånar dock zoologerna, då de inte verkar ha något speciellt syfte. Men tittar man på fossiler av kubakrokodiler kan man finna en trolig förklaring. I förhistorisk tid fanns en marklevande myrslok som levde i samma område som kubakrokodilen. Den kunde bli stor som en björn och även om den var växtätare, så hade den kraftfulla klor och vassa tänder. Den var antagligen ett omtyckt byte för kubakrokodilen och för att kunna klara av att ta detta starka byte, behövde krokodilen ha de förstorade framtänderna. Man har hittat mycket benrester av krokodiler och myrslokar tillsammans, och också benrester från myrslokar med märken efter krokodiltänder - ett tecken på att krokodilen jagade detta stora däggdjur."

Även bilderna är från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/kubakrokodil/

Spindelapan tillhör släktet Ateles. Ordet Ateles betyder "inte perfekt" och refererar till att djuret saknar tumme. Detta gör dem inte till sämre klättrare. De använder sig av sina långa armar och ben och sin långa svans för att klättra omkring uppe i träden i Sydamerika. De kallas för Spindelapor just för att de ser ut som spindlar när de klättrar högt upp i träden i Sydamerika. De har inget hår på undersidan av svanstippen, utan det är mer likt samma läderliknande hud de har på fingrarna, detta gör att de har bra grepp när de griper tag i grenar med svansen.  De blir upp 35-58cm långa och väger upp till 9 kg.

Det är ledarhonan i gruppen som har i uppgift att hitta mat till alla i flocken. De är väldigt intelligenta djur och har ett bra minne. Detta är nödvändigt för att de ska komma ihåg allt som ingår i deras levnadssätt. De äter bland annat fallfrukt från upp till 150 arter och måste därför minnas

när och var de olika frukterna blir mogna. Förutom frukt äter de nötter, insekter, honung, bark och förmultnande ved.

Det som skiljer dem från andra apor är att det är honorna som lämnar familjen vid puberteten när hon vill söka sig en partner och ett eget revir, och att de inte putsar varandra. Det spekuleras i att de kanske inte putsar varandra just för att de saknar tummar, men ingen vet helt säkert.                                    Bild 1

Precis som de har skrivit på www.parkenzoo.se kommunicerar Spindelapor med varandra med ljud, doftmarkeringar och olika kroppsställningar. Om en fiende dyker upp på marken, kan de ta med torra grenar upp i träden som de sedan släpper ned på fienden. Hjälper inte det, skakar de grenar för att skrämmas. De kan också kissa och bajsa ned på ovälkomna gäster.

Spindelapor blir könsmogna vid fyra- eller femårsåldern och är dräktiga i 7-8 månader. De kan leva i ca 20-30 år, men de jagas mycket samtidigt som människor plöjer ner skogarna där de lever och skaffar mat och därför är de en väldigt hotad art.

Faktan är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/Spindelapa/, även den övre bilden kommer därifrån. Den undre bilden är tagen av Tove Milby

 

 

Denna lilla känguru från Austalien har fått namnet "rödhalsad vallaby". Den är inte känslig för lite svalare temperaturer och klarar sig därför bra ute året runt även i de Europeiska länderna. Det är också därför den är populär i flera djurparker.

Kängrur är pungdjur och det innebär att honorna har en påse på magen. De är dräktiga i bara en månad och sedan kryper den pyttelilla ungen upp för mammams mage och ner i pungen. Där ligger den sen och snuttar i sig mammans mjölk tills den är gammal nog, ungefär 3 månader gammal, för att titta ut och upptäcka världen omkring den. Om ungen är utanför pungen när den upptäcker någon fara hoppar den in igen med huvudet före och kör en kullerbytta för att kunna kika ut igen och se om faran är över.

Den är tyvärr svårt utrotningshotad och kommer dö ut om vi inte satsar och hjälps åt för att beskydda och hjälpa den. För visst vore det synd om en så söt art dog ut.

I Parken Zoo har de även albinos.

Faktan är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/australien/rodhalsad-vallaby/, båda bilderna är tagna av Tove Milby.

Geochelone radiata, eller strålsköldpaddan som de också kallas är en vacker sköldpadda med sina ljusgula ben och sitt vackra skal. De tål inte proteinrik mat och äter bara gräs, kaktusar, torra löv, hö och ibland även frukt. De trivs väldigt bra i varma och torra miljöer och gömmer sig bakom kaktusar och buskar om de behöver skydd.

Precis som på alla sköldpaddor är skalet fullt av nervceller och blodkärl. En sköldpadda känner alltså när man rör vid den på skalet!

Strålsköldpaddor kan uppnå en ålder på 40-50 år. De är små och blir ändast ungefär 40 centimeter långa och väger då upp till 15 kilo.

Så här står det om Kindahöns på Parken Zoos hemsida:

"Kindahöna är en lugn, medelstor lantras. Hönorna väger cirka 2 kilo och tupparna cirka 2,5. Hönorna kan leva i ungefär 20 år. Kindahönan lägger mellan 150-200 ägg per år och hotas att konkurreras ut eftersom den inte håller samma takt som andra, högproducerande raser.

Kindahönan är en så kallad lantras. Lantras kallas en ras av våra producerande husdjur (ko, häst, svin, fjäderfä och kanin) som uppkommit och anpassats till ett speciellt område, till exempel skånegås eller gotlandsruss. Våra svenska lantraser har under lång tid anpassat sig till att leva i Sverige. De är ofta ganska små, mycket tåliga mot kyla, tåliga mot sjukdomar, har lätta födslar och anses ha mycket goda föräldraegenskaper. De klarar sig också ofta med ganska lite och näringsfattig mat – en bra anpassning när man lever i ett kallt land som har ont om mat under långa vintrar!"

Även bilden är tagen från deras hemsida http://parkenzoo.se/djuren/lilla-zoo/kindahona/

 

Namnet Guanaco kommer från det Sydamerikanska språket Quechua. Guanaco tillhör familjen lamadjur. De lever i mellan 20-25 år. De har gråa ansikten, smala öron. Den har dubbel päls med grovt skyddshår och mjukt underhår. Färgen varierar väldigt lite, från ljusblont till mörk kanel och skiftar till vit på undersidan. Tjock päls är bra skydd mot väder och vind i de Sydamerikanska bergtrakterna. 

I naturen lver de i små hjordar med n ledarhanne och flera honor, samt deras ungar i olika åldrar. Om faran hotar varnar hannen flocken genom att fnysa, och då flyr alla i flocken snabbt. Den springer i hastigheter upp till 56 km/h som är viktigt för överlevnaden. Guanacon är ett fredligt djur för det mesta, de kommunicerar genom öronhållning, kroppsspråk och spottning.

Faktan är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/guanaco/ och den övre bilden från
http://www.carampangue.cl/Biocarampangue/Plan-tercero-evolucion.htm Den undre bilden är tagen av Tove Mílby.

 

Storlek: upp till 130 cm
Föda: växter
Antal ungar:omkring 20 st ägg
Biotop: Torra beriga öar
Utbreddning: Galapagosöarna.

Galapagossköldpadda är den största landlevande sköldpaddan som finns. Den blir upp till 130 cm lång och blir mycket gamla.Galapagossköldpaddan lever på Galapagosöarna utanför Ecuadors kust. Den äter gräs, blommor och kaktusfrukter. Den lägger omkring 20 ägg.

Faktan är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/Galapagosskoldpadda/ den övre bilden är tagen från http://www.charlesdarwin.nu/ och den undre bilden är från http://www.biol.lu.se/zoofysiol/Svar/Alder.html.

Bältdjur eller bältor har det latinska namnet Dasypodidae och är en grupp små däggdjur som ser märkliga ut. Bältorna är bland annat kända för sitt hårda skal som sitter som ett pansar på ryggen, och om de blir rädda rullar de ihop sig till en hård boll. Det finns 8 släkten och 20 arter.

Bältor tillhör släktet Edentater eller tandfattiga djur. De har tänder, men inte så många. De har enkla rotlösa kindtänder som växer hela livet.

Bilden och faktan är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/baltdjur/

Det finns två underarter av bongon och den som lever i Parken Zoo är östlig bongo eller bergsbongon. Bongon är en antilop. Både hanar och honor har långa spiralformade horn som de inte tappar, utan behåller hela livet. Hornen växer också hela livet, så ju äldre bongon är, desto längre horn har den.

Bongon lever i tät djungel i Afrika. Hanarna lever oftast själva, medan honorna lever i små flockar på 6-8 st tillsammans med sina kalvar. När mamman får en kalv, gömmer hon deni ett snår den första tiden. Hon söker bara upp den när den behöver dia. En bongokalv diar sin mamma i omkring ett halvår. Den blir könsmogen när den är drygt två år gammal. Sedan stannar döttrarna kvar med sina mammor, medan sönerna blir bortkörda från flocken när de blir könsmogna.

Hanarna söker sig bara till honorna när det är parningstid. Unga hanar kan periodvis söka upp äldre hanar och slå följe med dem. Om hanar i samma storlek träffas, utkämpar de rituella strider för att avgöra vem som är starkast.

Faktan är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/afrika/Bongo/. Bilden är tagen av Tove Milby

Vi har stött på det här djuret i bland annat filmen Magagaskar. De ser luddiga och gulliga ut, men sanningen är att de är svårt utrotningshotade. De är en utav de tre olika underarter av lemurer som lever på Madagaskar utanför Afrikas kust.

De är väldigt små och väger bara mellan 1,35 - 1,55 kg. De äter mest bambu men även löv och frukt. Deras matsmältningssytem påminner om hästars och det tar upp till 20 timmar för mat att passera hela systemet hos djuren och de måste äta större delen av dagen för att klara sig.

Alaotranerna lever i små familjegrupper där de antingen lever i mongama par (en hane och en hona med ungar) eller i grupper där det finns två vuxna honor som reproducerar sig. När ungarna blir halvvuxna lämnar döttrarna först gruppen för att söka ett eget revir. Hanarna stannar längre i sin ursprungsfamilj och lämanar gruppen för att söka en ensam hona (eller ersätta en gammal hane i en annan grupp) först när han blivit fullvuxen. De har ingen speciell period då de är dräktiga utan kan föda ungar året om, men bara en gång om året. De föder oftast ett barn i taget, men tvillingfödslar förekommer i djurparker.

Faktan och den undre bilden är tagna från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/afrika/Alaotran-lemur/ och den övre bilden är tagen från http://www.durrell.org/Animals/Mammals/Alaotran-gentle-lemur/ där finns även mer fakta, men den är på engelska.

Parken Zoo har även rödbukade lemurer och så här har de skrivit om dem:

"Den rödbukade lemuren är stor som en huskatt och man ser lätt skillnad på hanar och honor, då hanen har en brun mage, medan honorna har vitare päls på magen. Hanarna har också vita fläckar under sina ögon. Båda könen har en doftkörtel på huvudet som de gnuggar mot bland annat grenar för att sätta sin lukt där.

Lemurerna lever i grupper på 2-5 individer. Gruppen består av föräldrarna samt deras ungar i olika åldrar. Det är vanligt att pappan bär på ungarna lika mycket som mamman! Det är ovanligt bland lemurer, så mamman hos andra arter oftast är den som tar ansvar för ungen. En annan sak som är ovanlig bland lemurer är att forma monogama par, men det gör den rödbukade lemuren. En hane och hona som valt varandra, kan leva tillsammans hela livet. Ungarna stannar i flocken tills de blir tre år gamla. Lemurerna är aktiva både under dagen och under natten och de tillbringar mycket av sin tid med att samla in och äta olika frukter och växter."

Även bilden är tagen från deras hemsida http://parkenzoo.se/djuren/afrika/rodbukad-lemur/

Storlek: 40 cm i mankhöjd
Föda: Gräs, frukt, blad, örter och bark
Antal ungar: 1st/kull
Biotop: Bergskogar i Sydamerika

Den lever på utt till 1700 meters höjd på Andernas bergssluttningar i södra Chile och Argentina. I dessa skogar är det höög luftfuktighet och flera minusgrader på nätterna. Pudun är världens minsta hjort med en mankhöjd på 40 cm. Den är rödbrun till färgen, men de föds prickiga.

Parken Zoo har en aktiv roll i bevarandeprojektet av den sydliga pudun vars livsmiljö är hotad av människan.

Bilden och faktan är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/sydlig-pudu/

Biotop: regnskog på  Philipinnerna
Livslängd: upp till 21 år
Antal ungar: (1-4)st
Föda: frktr,rötter och säd
Längd: Hannar 115-125 och honor 90-100

Till stor del är den lik grisar till utseendet. Den lever i tropiska skogsmiljöer i Philipinnerna, Asien. Historiskt sett har man funnit den över alla Visayaöarna i Phlipinnerna (den centrala övärlden). Den äter rötter, fallfrukter, men också säd. Den är en utrotningshotad art, och idag är 98 % av Visayavårdsvinen borta från sina ursprungliga boplatser.

Hanarna (galtarna) utvecklar spetsigt hår på huvud samt en lång man som kan vara 23 cm lång under parningssäsongen. Suggorna har endast 3 par spenar.

Den lever i familjgrupp på 4-5 individer. Marsvinetfå reltiv få ngar oftast 1-3 st åt gången under torra perioden (Jan-Mar ). Ungarna växer långsamt

Faktan och bilden är tagen från Parken Zoos hemsida. Länkar: http://parkenzoo.se/djuren/asien/visaya-vartsvin/ och http://parkenzoo.se/djuren/blogg/?selectedtag=594 

Med sina silkesmjuka pälsar och långa svansar och med sina prydnader i form av tofsar, manar, kragar, mustascher och hårtofsar är de mest mångskiftande och de färgstarkaste av primaterna i Central- och Sydamerika. Det finns tre olika slags kloapor, den första heter Dvärgsilkesapa och blir 17,5 cm. Den andra är Vitörad marmosett och blir 20 cm. Sist men inte minst har vi Bommulshuvudtamiren som också blir 20 cm. Alla tre är kloapor och därför äter de alla sav och kåda från trä, växter, frukter och insekter. De bor i Sydamerika.

Faktan och de båda bilderna är tagna från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/kloapor/