djurprojekt

Kycklinggrodorna visar upp många spännande och avancerade beteenden. När det är parningstid slåss hanarna med varandra och den dominanta hanen vinner en bohåla som han sedan försvarar. Hanar som har en bohåla, kan sedan locka honor till sin håla med höga skällande ljud. I hålan bygger sedan honan ett skumbo till sina ungar 0,5 - 2 meter under markytan och försvarar sedan boet aggressivt tills ungarna kläckts. Hanen befinner sig hela tiden i närheten och försvarar också boet mot fiender. Kullstorleken är mellan 26-66 grodyngel. När äggen kläckts, matar honan grodynglen med obefruktade ägg. Hon kan få mellan 10 000 - 25 000 ägg per kull ungar, men de flesta av äggen blir alltså inte grodyngel, utan fungerar som mat. En groda kan bli 12 år gammal och blir könsmogen när den är drygt två år.
Grodorna har inga naturliga fiender, ändå är de starkt utrotningshotade. Populationen har minskat med 80% de senaste 10 åren. Det beror till största delen på mänsklig aktivitet. Grodorna försvinner på grund av att deras livsmiljö förstörs av jordbruk, men också för att främmande arter som förts till öarna av människor, sprider sjukdomar och parasiter. Att man jagar grodorna för att äta samt att öarna ligger i områden där det förekommer naturliga katastrofer (vulkanutbrott och orkaner) är också viktiga faktorer.

1995 hade en vulkan, Soufriere Hills, utbrott efter 350 år i vila. Utbrottet förstörde nästan hela grodornas utbredningsområde och dödade de flesta grodor. Djurens habitat har krympt till ett minimum efter utbrottet tack vare att vattendrag, mark och miljö med mera blivit så förgiftat av nedfall efter vulkanutbrottet.

Idag är läget kritiskt för kycklinggrodorna. Men det finns hopp tack vare samarbete mellan Montserrats regering, tre brittiska djurparker och Parken Zoo. Man arbetar intensivt både ute i naturen och i djurparkerna för att rädda kvar grodorna. Ute i naturen arbetar djurparkspersonal framför allt med att lära ut olika metoder att spåra och inventera grodorna till personalen på Montserrats Naturvårdsverk. Det är mycket viktigt att få reda på hur många grodor det finns kvar i naturen för att kunna förvalta populationen. Man bygger också anläggningar så att man kan utföra fältarbete, föda upp grodor på plats för att stärka den vilda populationen samt göra hälsoundersökningar, så kallad screening. Det innebär att man kollar av så grodorna inte fått den fruktade svampsjukdomen chytridomycosis. Fältarbetet går ut på att märka grodorna så man kan följa dem samt utföra genetiska analyser för att se om det är mycket inavel i populationen eftersom så många grodor försvunnit på kort tid. Allt detta är viktigt då man ska kunna förvalta populationen på att bra och hållbart sätt i naturen.

I djurparker arbetar man med att föda upp grodor för utsättning. Detta är ett viktigt tillskott till den vilda populationen och här hoppas vi att Parken Zoo ska spela en avgörande roll i framtiden! En annan avgörande faktor om grodorna ska kunna leva kvar i Karibiska övärlden är folkbildning om grodans situation och bevarande samt information. Även här kommer Parken Zoos personal ha en central roll då det gäller att bygga upp ett utbildningscenter samt organisera utbildningar för befolkningen på öarna.

Det är fortfarande mycket som återstår att göra för att kycklinggrodan ska anses vara räddad till eftervärlden. Forskning som pågår och som måste fortgå handlar om att kartlägga var om chytridomycosis finns. Hur förhindrar vi spridning i naturen? Hur botar vi vilda, sjuka grodor? Ett annat område är hur stor påverkan främmande arter har på grodorna. På Parken Zoo är vi glada att kunna bidra till detta arbete, nu och i framtiden.

Stöd gärna vårt arbete med information och forskning på kycklinggrodor, plusgiro: 27 09 70-7. Märk ditt bidrag "Kycklinggrodor".

Kycklinggrodorna tackar för Ditt bidrag!"

Även bilden är tagen från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/kycklinggroda/