djurprojekt

Sandkatten är en utrotningshotad art som lever i sand- och stenöknar i Afrika och Sydvästra Asien. De har stora öron och tjock päls, även under tassarna, för att klara av både kraftig kyla och hetta.

De är mest aktiva på natten då det är kallare i öknenområdena, på dagarna ligger de mest gömda i skuggan i hålor, under buskar eller i klippskrevor.

Man vet inte så mycket om vad sandkatter äter i det vilda, men de verkar jaga och äta små gnagare exempelvis gerbiler, men också fåglar, reptiler, insekter och spindlar. De dricker inte mycket utan får i sig det vatten de behöver genom sin föda.

Fakta och bilden är hämtad från Parjen Zoos hemsida http://parkenzoo.se/Djuren/afrika/sandkatt/, den undre bilden hittar ni på sidan http://www.mynewsdesk.com/se/view/image/sandens-drottning-har-anlaent-9650

Geparden känner de flesta igen. De är framför allt kända för att kunna springa väldigt fort. Den kan komma upp i hastigheter på över 100 km/h på korta sträckor. De kan inte dra in klorna som andra kattdjur och dess kroppsbyggnar påminner lite mer om en hunds än en katts. De runda pupillerna och de svarta "tårränderna" under ögonen gör att de inte bländas av solen och detta tyder på att de jagar på dagen.

Honorna lever ensamma utom då de diar sina ungar. Hanarna kan leva i par eller små grupper och ha stora revir som överlappar honornas revir. Honan föder sina ungar och lämnar dem endast när hon måste jaga. Då är ungarna mycket sårbara och upp till 90% av alla gepardungar dödas av fiender, till exempel lejon, när mamman är borta. Honan diar ungarna i 3-6 månader och därefter lever ungarna med mamman tills de blir 13-20 månader gamla. Vid två års ålder är ungarna könsmogna.

Man räknar med att det finns mellan 2000-15.000 geparder kvar i naturen och de räknas som en sårbar art.

Natten till lördagen den 12 mars 2010 kom en gepardhona till Parken Zoo i Eskilstuna och nu hoppas de på att hon ska fatta tycke för någon av gepardhannarna där. Kanske föds det gepardungar där i framtiden.

Mera fakta och fler bilder finns på Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/Djuren/Afrika/gepard/ och det är därifrån den undre bilden är tagen. Den övre bilden, på Cozembe och Toto är tagen av Tove.

Den utrotningshotade afrikanska vildhunden är, som det hörs på namnet, ett av våra hunddjur. En sak som skiljer dem från de hundar vi är vana vid att se är att de inte skäller utan använder sig utav ett läte som låter mer som fågelkvitter för att kommunicera med varandra. De stora örona fungerar också bra när de kommunicerar. De lever i de östra och södra delarna av Afrika i flockar om undefär 20 individer ,men det händer att de lever i större flockar med upp till 60 individer! Ett minimum för att klara av jakt samt uppfostring av ungar är sex hunddjur. I varje flock finns det ett hundpar som avlar ungar och det föds 2-16 ungar i vaje kull. De jagar mest medelstora antiloper och måste äta 4 kilo kött varje dag för att överleva. För att mata ungarna äter de vuxna lite extra innan de springer hem till ungarna och kräks upp den halvsmälta maten som de får äta. Detta är utmärkt för de små vildhundarna för att de ska kunna växa sig stora och starka.

För att man ska veta sin plats, finns en rangordning i flocken. Det finns en rangordning för honorna och en för hanarna. Aggressiviteten mellan flockmedlemmarna är liten och de försvarar inga revir mot andra vildhundsflockar

En afrikans vildhund är 60-75 cm hög och väger 20-40 kg och lever i 10-12 år.

Fler bilder och mer fakta finns på Parken Zoos hemsida: http://parkenzoo.se/djuren/afrika/afrikansk-vildhund/

Dvärgflodhästen, med det latinska namnet Hexaprotondon liberiensis, är släkt med den stora flodhästen, men de väger bara runt 180-275 kg. De har långa huggtänder som de kan använda för att skrämma andra djur eller för att slåss om honor vid parningstid. Trots de långa huggtänderna är dvärgflodhästen växtatare och frukter, löv, rötter och gräs är en del av deras kost.

De lever i och runt vatten, men går gjärna upp på land. Dvärgflodhästen lever ensamma men vid parningstiden söker hanen upp honan och gör sällskap med henne en tid före parningen, som sker antingen i vattnet eller på land. Kalvarna som föds ett drygt halvår efter parningen diar i sex till åtta månader och stannar hos honan till ungefär fyra till fem års ålder, då de är könsmogna.

Det kan ibland se ut som att dvärgflodhästar svettas blod, men detta är ett rödaktigt sekret som är ett skydd mot solen och insekter och myggor.

Dvärgflodhästarna är starkt utrotningshotade och behöver vårt skydd.

Övre och undre bilden är från Parken Zoos hemsida http://parkenzoo.se/djuren/afrika/dvargflodhast/ och där kan ni även hitta mer fakta.