djurprojekt

Kejsartamarinen fick sitt namn för att den liknade den tyske kejsaren Wilhelm II. Namnet var först ett skämt, men blev senare det officiella vetenskapliga namnet. En kejsartamarin kan bli upp till 26 cm och väger väldigt lite, upp till 400 gram. De bor i Sydamerika. Kejsartamirerna älskar att äta frukt, insekter, sav och kåda. Kajsartamarinen lever i familjegrupper på två till åtta individer. Gruppen består oftast av några honor och flera vuxna hanar. Den äldsa honan leder gruppen. Hon parar sig med flera könsmogna hanar i flocken. Därefter får hon vanligtvis tvillingar. Alla hanar, vare dig det är fadern eller inte, hjälper till med ungarna efter födseln. De hjälper ungarna att hitta mat och bär dem till mamman när det är dags att dia. Ungarna diar i tre månader.

Bilderna är tagna ifrån http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/Kejsartamarin/ och där hittar du även mer fakta.


 

Djurets namn: Grå Jako (Psittacus erithacus) är en afrikansk papegoja. Det finns två underarter (Psittacus erithacus erithacus) och (Psittacus erithacus timneh).
Djurets utseende: Storleken varierar från ca 32-38 cm, och väger mellan 275 g till över 650 g. Den har 4 tår likt alla papegojor(2 fram och 2 bak). Färgen på fjäderdräkten variera mellan röd eller blåaktiga i olika delar i Afrika.
Utbreddning: Platsen där djuret alltid bor i är längs ekvatorn i Centralafrika.
Ålder: Djuret lever normallt ca 30-40 år i fångenskap, men den kan leva upp till 60-70 år och ännu äldre. 
Föda: Den äter olika sorters föda .Förutom att den ätter olika sorters fröer, äter en också nötter, fruktkärnor, fruktkött, gräs, blommor och bär. Dessutom äter den också rötter, färska skott, bark, olika delar av olika örter, buskar och träd. Palmfruktens kött är Grå Jakos favorit.
Boende: Den lever i flockar (två och två) och består av fler hundra individer. Starka relationer i flocket som den har till andra fockar i närheten. Den blanda sig ej till andra arter som amazonpapegojor.
Förökningen: Honan lägger 2-4 st ägg. Honan ruvar äggen, medan hanen hämtar maten till henne. Föräldrarna ansvarar för sina ungar när äggen kläcks. Ungarna stannar 3 månader i boet.

Mer fakta och bilder finns på http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5_jako 

En gul anakonda kan få upp till 30 ungar. De lever i Sydamerika. Gula anakondor kan blir mella 3-3,5 meter långa och väger mellan 10-50 kg. De äter större och mindre däggdjur och kajmaner. Den gula anakondan rör sig lättare under vatten än på land. Den är inte giftig utan drar ner sitt byte under vatten så bytet drunknar. Själv kan anakondan stanna under vatten i tio minuter.

Bilden är tagen från http://sv.wikipedia.org/wiki/Anakondor 
Mer fakta finns på http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/gul-anakonda/ 

Sumatratiger lever idag på Sumatra och har de smalaste ränderna av alla tigrar. Tigern är duktig på att simma och äter hjortar, vilda grisar, apor, krokodiler, fisk och mycket mer. Sumatratigern finns idag bara på ön Sumatra. Hanen väger endast omkring 100-140 kg och honan 75-110 kg. Tigern är djurgul i färgen och har de smalaste ränderna av alla tigrar. Hanen har ofta en man. Det finns inte två tigrar som har lika ränder; alla är unika, precis som människans fingeravtryck. Tack vare att tigern är så liten, har en lätt att röra sig i tät vegetation.

För mer fakta gå in på http://parkenzoo.se/djuren/asien/sumatratiger/ 
Den undre bilden är tagen av Tove

En liten panda är söt och lurvig. Men inte helt ofarlig som den verkar. De kan bli 60 cm långa och väga upp till 6,2 kg. Pandorna tillhör halvbjörnarna och är nära släkt med tvättbjörnar och näsbjörnar och är alltså ett rovdjur. Även om de inte har de för rovdjuren typiska rovtänderna som är formade för att klippa sönder köttbitar, är de ändå släkt med rovdjuren. I motsats till de flesta rovdjur, är både den lilla pandan och jättepandan huvudsakligen växtätare. Den röda pandan äter mest bambu som är mycket näringsfatttig. För att kompensera detta, spenderar pandan mycket tid i stillhet. Pandorna bor i Asien och gillar att äta bambu, små däggdjur, fåglar, ägg, blommor och bär.

För mer fakta och fler bilder gå in på http://parkenzoo.se/djuren/asien/liten-panda/ eller http://www.korkeasaari.fi/service.cntum?pageId=130634 

Först var de åtta, nu finns bara fyra tigerraser kvar. Precis som de andra tigrarna lever den bengaliska tigern i Asien och har under de senaste 100 åren varit mycket svårt utsatt av tigerjakt. Människan utgör det största hotet mot tigrarna idag med bland annat skogskövling som gjort att det inte finns mer än 2 500-3 000 tigrar kvar i världen. De bengaliska tigrarna bor i Asien. De kan väga upp till 290 kg och bli 90 cm höga. En bengalisk tiger äter större och mindre däggdjur och fåglar. De får sin mat genom att jaga.

Mer info och bilder finns på http://parkenzoo.se/djuren/asien/bengalisk-tiger/

Det asiatiska lejonet är ett av världens mest utrotningshotade däggdjur men utrotades i Europa redan under romartiden. Till skillnad från de afrikanska lejonen har de asiatiska mindre man men större svanstofs. Asiatiska lejon är stora. Hanen kan bli 220 cm lång och väga 225 kg. Honan är mindre än hanen, hon är 170 cm och kan väga upp till 150 kg. Asiatiska lejon är kött ätare, de jagar sitt kött i Asien där de bor. Fyra synliga kännetecken skiljer de asiatiska och afrikanska lejonen åt: manen är mindre hos de asiatiska lejonhanarna, medan svanstofsen är större och hårtofsen vid armbågen mer utvecklad hos de asiatiska lejonen än hos de afrikanska. Under magen hos de asiatiska lejonen hänger alltid hos vuxna djur en 10 centimeter stor skinnflik längs hela buken.

Mer info och bilder finns på http://parkenzoo.se/djuren/asien/asiatiskt-lejon/

En surikat är ett ganska litet djur, vissa surikater har lite lurvig päls. Den lever i stora kolonier, har underjordiska hålor och är barnvakt åt andras ungar när föräldrarna är ute på dagarna och jagar mat. Födan består till 90 procent av insekter. Surikaterna har också ett vaktsystem där en håller utkik vid fara och varnar de andra flockmedlemmarna. Surikaterna blir 25 cm långa. Det är inte så långa men därför väger de inte så mycket heller. De äter insekter, mindre fåglar, ödlor och skorpioner. Det är i Afrika som surikaterna bosätter sig. Djuren har ett väl utvecklat vaktsystem mot rovdjursangrepp. En eller flera gruppmedlemmar står på vakt på en hög utkikspunkt. Vid fara varnar vakten med höga rop så gruppens medlemmar kan söka skydd.

Mer info och bilder finns på http://parkenzoo.se/djuren/afrika/surikat/.

Storleken: upp till 20 cm
Vikt: 270 g
Födda: löv, frukt , frön, insekter, ekollon och kottar
Antal ungar: ( 1-5 ungar ) efter parningen
Utbreddningen: Malaysia, Kina och Taiwan

Pallasekorre är en asiatisk ekorre, men den lever i tropiska regnskogar. Den äter framför allt nötter, frukter, fröer, men tycker också om insekter och fågelägg. I Parken zoo i Eskilstuna bor det 2 st hanar och 2 st. honor. Med hjälp av ögonen som är placerade på var sin sida om Pallasekorrens huvud kan den uppvakta sin omgivning både framåt, uppåt och åt sidorna utan att behöva röra på huvud. Den är ett bytesdjur för tex rovfåglar. Träden och växter skulle ha fått problem om Pallasekorre inte fanns, eftersom den har en viktig roll för fröspridning.

Vid parningstider börja honan låta med ett speciellt parningsljud, då samlas flera hanar omkring henne. Hannarna slåss om honan och den som vinner får para sig med henne. Hanan lämnar honan efter ett tag när den inte orkar vakta henne länge, då passar en ny hane på att para sig med henne.

Fler bilder och mer fakta hittar du på http://parkenzoo.se/djuren/asien/Pallasekorre/

(Manvargarna i Parken Zoo heter Hermana och Zonda.)

Manvargen tillhör hunddjuren, men står varken varg eller räv nära. De bildar ett helt eget släkte, ”Crysocyon”. De har fått sitt namn av att den har ett parti långt, svart hår över ryggen. Denna "man" kan resas ungefär som raggen på en hund. Trots sina långa ben och sin storlek på 70-90 cm och 20-35 kg kan Manvargen inte springa särskilt snabbt, utan den använder sig istället av sina stora öron för att lokalisera sitt byte, smyger sig nära och överraskar bytet men en snabb attack från nära håll. Benen hjälper dem i alla fall att se längre ut över den högavegetationen på grässlätterna i södra och centrala Amerika där de lever.

Manvargar är allätare och äter mindre däggdjur, såsom kaniner, bältor och smågnagare, fiskar och grodor, gul frukt (vargfrukt eller loberia).

Till skillnad från andra hunddjur jagar inte Manvargar i flock, de delar heller inte revir med fler än en partner. De lever alltså ensamma, eller i flockar med 2 individer, en hane och en hona, eller en hona med 2-5 valpar. Honan är dräktig i drygt tre månader och ungarna är blinda så länge som 9 dagar efter födseln. Mamman jagar bort ungarna efter ca ett år och då har de diat sin mamma i 4-5 månader och sedan lärt sig jaga. Pappan tar ingen del i ungarnas uppväxt. Manvargar lever i 13-14 år och är könsmogna vid 2-3 års ålder.                                                           

Övre bilden - Fotograf: Tove Milby

Undre bilden - http://parkenzoo.se/djuren/sydamerika/Manvarg/